EU – en fri rörlighet?

2011-01-31  |  Uppdaterad 2012-04-29

LEDARE. – Vem som helst som går runt ute på stan på natten måste förundras över att hemlösa överlever! utbrister Socionomens reportrar Maria Korpskog och Anna Fredriksson efter sin nattliga reportagerunda.

De hemlösa EU-medborgarna är många fler och i sämre skick jämfört med förra året. Men politikerna har fastnat i kartläggningen och gör ingenting, konstaterar Maria och Anna. Tomaz grinar illa på flertalet bilder när Socionomens fotograf, Elisabeth Edén, bläddrar bland de nattliga ögonblick hon lyckats fånga. Smärta från fotsvamp och köld hindrar hans försök att kränga på sig stöveln, men han har i alla fall fått en Bricanyl för sin astma som han stolt visar upp.
– Det måste vara ett under att Tomaz och Anna fortfarande lever… de bor under en presenning vid Slussen oavsett vad termometern visar, säger Elisabeth.
Under natten rusade den ner till tio minus. Sist reportageteamet träffade Tomaz och Anna från Rumänien var en lika kall natt för snart ett år sedan. Mötet resulterade i andra pris i EU:s tävling i god journalistik kring fattigdom och utanförskap. Nu har teamet gjort en uppföljning och på sidan 6 kan vi läsa om hur hemlösa EU-medborgare i Stockholm lever idag.

Mycket är sig likt. Även om det oftast handlar om arbetsföra människor så får de inte plats. I Sverige är den sociala situationen ändå inte lika allvarlig som i till exempel Danmark. Där har politikerna gjort en sträng tolkning av EU-lagstiftningen. Polisen i Stockholm, som undersökt den här gruppen, bedömer att de hemlösa inte är en riskfaktor för samhället eftersom de inte tillhör en organiserad brottslighet. I Danmark däremot, anses hemlösa som har mindre än 350 danska kronor i kontanter vara en samhällsbelastning och uppehålla sig illegalt i landet. Därmed blir de kriminella. I reportaget på sidan 56 berättar journalisten Sven Rosell om polisrazzian på härbärget En varm seng i Köpenhamn:
– Det blir som en slags uppdelning i människor och icke människor, kommenterar han.

Ju fler arbetslösa immigranter som hamnar i social utsatthet – desto kraftigare åtgärder, konstaterar Marika Markovits direktor för Stockholms Stadsmission. Samtidigt, på tjänstemannanivå, upplever hon att vi i Stockholm vill möta den sociala utsattheten trots begränsningen i kommunal lagstiftning. När nu Stockholms Stadsmission startar råd- och stödverksamhet för hemlösa EU-medborgare så handlar det om kombinationen basbehov och rådgivning. Arbetsmodellen ska utvecklas i dialog med liknande verksamheter i Norden, och blir på så sätt mer effektiv då hemlösa reser mellan olika länder. Stadsmissionen har också kontakt med övriga Europa och kommer att nätverka med organisationer i hemländerna. Framför allt med hemvändandeprojekt så EU-medborgare får en rimligare chans att försörja sig själva om de väljer att återvända.

I förlängningen hoppas Stockholms Stadsmission kunna presentera en modell som faktiskt minskar utsattheten. Få oss att öppna ögonen för att en konstruktiv insats ger mer än att bara skicka iväg folk över landsgränserna. Om modellen visar framgång tror Marika Markovits att projektet kan få stort genomslag i Europa:
– Visionen är att vi i Europa ska ha ett människovärdigt mottagande och ett människovärdigt strategiskt förhållningssätt i relation till den ökande migration inom EU som vi kommer att se.

Lena Engelmark
Chefredaktör