FN 2012: Kooperationens år

2012-01-30  |  Uppdaterad 2012-02-22

Över hela världen är mer än 950 miljoner människor medlemmar i något kooperativ.  Bild: Nordicphotos

Över hela världen är mer än 950 miljoner människor medlemmar i något kooperativ. Det finns idag kooperativa verksamheter i alla branscher, från små lokala bondekooperativ via banker, utbildning, fotbollslag och turism till världsomfattande livsmedelskooperativ i mångmiljardklassen. Modellen har visat sig motståndskraftig mot de finansiella kriser som har svept från kontinent till kontinent de senaste åren. För att fler ska uppmärksamma fördelarna med den kooperativa företagsformen har FN utnämnt 2012 till kooperationens år. Det kunde knappast komma mer lägligt.

På område efter område har vi sett hur den spekulativa finansmarknaden gång på gång lyckats skaka om världen när bubblorna spricker. Vi har sett hur anonyma aktieägare är beredda att gå över lik i jakten på vinstmaximering. Den kooperativa modellen skiljer sig från detta på flera punkter. Enligt paraplyorganisationen Internationella Kooperativa Alliansen, ICA, är de tre viktigaste aspekterna att kooperativ dels är stabila, hållbara, framgångsrika och stora företag, dels att de drivs av värden som inte bara står på pappret utan som också finns djupt inne i verksamheten samt att företagen ägs av medlemmarna. Därmed lyfts det personliga inflytandet och ansvaret, medlemmarnas engagemang och tillit fram. Verksamheten strävar efter att tillgodose människors behov och inte någons girighet. Focus on human need, not human greed, säger FN.

Syftet med kampanjen är att öka allmänhetens medvetande om de kooperativa företagens bidrag till att minska fattigdom, skapa sysselsättning och social integration. Målet är att främja tillväxten av kooperativ och att förmå regeringar att underlätta för kooperativa företag genom lagar och regler. I ett uttalande säger FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att kooperativen är en påminnelse om att det är möjligt att bedriva både lönsamhet och ett socialt ansvar.

I Sverige har de små kooperativa föreningarna som startades i början av 1900-talet vuxit till stora inflytelserika företag, så som COOP, HSB, Riksbyggen, Folksam, Fonus, Skogsägarna. De som började som små lokala slakterier och mejerier har utvecklats till Arla och Lantmännen. Men alla kooperativ strävar inte efter att växa. En hel del förskolor och äldreboenden drivs kooperativt där föräldrar eller anhöriga själva äger verksamheten och därmed har makt över den.
– I glesbygden används ofta kooperationen för att ordna den lokala servicen när affären lägger ner eller den lokala förskolan stänger, helt enkelt för att skapa förutsättningar för människor att bo kvar. Samma kooperativ kan driva såväl taxi som bibliotek, restaurang, hemtjänst och turistbyrå. Många av de arbetsintegrerande sociala företagen som socionomer kanske mest kommer i kontakt med, är organiserade som kooperativ, säger Eva Carlsson, programansvarig på Tillväxtverket.

Den största skillnaden mellan kooperativa företag och andra vinstdrivande aktiebolag är alltså att de förra är medlemsägda, vilket betyder att alla kan ha inflytande över verksamheten, att alla tar ansvar och får del av den vinst som verksamheten ger, men också delar på de risker som finns.
– Man får ta ut vinst till medlemmarna i det kooperativa företaget, men man har alltid med sig den sociala dimensionen. En del av vinsten går tillbaka in i verksamheten och målet är att den ska kunna fortsätta. Eftersom medlemmarna både är ägare och användare av företagets verksamhet så blir de väldigt måna om att det är bra kvalitet. Det blir en annan omsorg när man är mer personligt berörd, som i ett anhörig- eller föräldrakooperativ, säger Eva Carlsson.

Hans P.A. Karlsson