Samhällstjänst?

2010-11-01

 Bild: Nordicphotos

Tanken är inte helt ny. Redan i början av åttiotalet lanserades idén om en allmän samhällstjänst i en Omsorgsstudie från dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier. Det var innan samhällstjänst blev ett begrepp inom kriminalvården. Förslaget gick ut på att unga mellan 18-24 år, både pojkar och flickor, utförde en insats i samhället på samma sätt som man då gjorde värnplikten. Argumenten var främst ekonomiska.

Man utgick från det så kallade tjänstedilemmat där personliga tjänster i offentliga sektorn skulle bli allt dyrare i framtiden eftersom de inte går att rationalisera. Det går inte att duscha en gammal människa fortare. Barn kan inte lära sig läsa och räkna fortare. I kampen mot droger och kriminalitet bland unga krävs det goda förebilder och långsiktighet.
– Ska man hålla en anständig nivå på välfärden även i framtiden så blir det väldigt dyrt och vi föreslog att en allmän samhällsplikt kunde vara ett alternativ. Man har en viss utbildningsperiod och sedan återkommande ”repövningar”. Förslaget fick mycket kritik från olika håll, men vi sa att den som inte gillade det här fick hitta på ett bättre förslag, berättar samhällsforskaren Christer Sanne.

Istället för ständigt ökande skatter till löner åt fler anställda i offentlig sektor – smärtgränsen för skattebetalningsförmågan var förmodligen redan nådd – eller en allt mer urholkad välfärdssituation, skulle det alltså bli billigare för staten att låta ungdomar ägna sig åt handräckning inom exempelvis vård, skola, omsorg eller andra samhällsnyttiga uppgifter under ett år. Samhällsplikten skulle ses som en del av medborgarskapet, att man gör det för sitt land. Samtidigt skulle en sådan genomströmning av samhällstjänstgörare ge insyn i och erfarenhet av det offentliga arbetet.
– Vi ser en nedrustning av välfärden idag och man får allt svårare att klara uppgifterna, men det här förslaget har ännu inte slagit rot hos politikerna. Istället talar de fortfarande om ökad tillväxt inom prylproduktionen. Miljömässigt är den vägen inte framkomlig i längden, säger Christer Sanne.

Förslaget försvann så småningom ur samhällsdebatten, men efter att allt färre blev inkallade till militärtjänst under nittiotalet och den allmänna värnplikten till slut avskaffades så har tanken på en allmän samhällstjänst väckts till liv igen. Denna gång främst av författaren och journalisten Göran Rosenberg som ser att hotet mot samhället växer inifrån. Värnplikten var inte bara ett militärt försvar utan lika mycket en smältdegel där – visserligen bara män – från en rad olika grupper fick nötas och stötas mot varandra. Den fyllde en fostrande och samlande funktion.
– Det har blivit lättare för nationens medborgare, nya som gamla, att flytta ifrån varandra, att slippa möta varandra, att förbli okunniga om varandra och odla fördomar och känna misstro mot varandra. Man föredrar den enkla gemenskapen framför den svåra. Ge istället medborgarna en tvingande anledning att lära känna varandra vare sig de vill eller inte och därmed upptäcka sitt beroende av varandra. En sådan tvingande anledning skulle kunna vara införandet av en obligatorisk samhällsplikt, säger Göran Rosenberg i ett av sina inlägg.

Han är inte ensam. Den franske presidenten Nicolas Sarkozy har nyligen beställt en utredning om förutsättningarna för en obligatorisk samhällstjänst i Frankrike. I brittiska tidskriften Prospect fanns i mars 2009 en lång artikel om hur unga medborgare i Storbritannien skulle gynnas av en allmän samhällstjänst. Ofta har de en vag föreställning om vad ett medborgarskap innebär och inte sällan är de skeptiska till om det överhuvudtaget finns något samhälle som har med dem att göra. Och i USA har Barack Obama lyft frågan om medborgliga plikter som en grundpelare i sin politik genom Serve American Act som förstärker den inhemska volontärtjänsten.

Rätt utformad skulle en sådan allmän samhällsplikt ge insikt om de rättigheter och skyldigheter som följer med ett medborgarskap. Det skulle tillgodose många av de behov som marknaden inte tillgodoser och det skulle vidga de gränser som unga människor föds in i.
– Värnplikten som nationell smältdegel kan inte underskattas, men ingenting har föreslagits för att ersätta den. Värnplikten har kanske förlorat sin militära betydelse, men politiskt och socialt lämnar den ett tomrum efter sig, säger Göran Rosenberg.

Samtidigt som många unga människor känner sig obehövda finns det stora behov i den svenska välfärden. Fler – inte minst unga män – behövs i skolan. Fler händer behövs i omsorgen. Fler skulle behöva se välfärden från insidan. Författaren och journalisten Göran Greider delar denna syn och menar att det finns en rad samhällsnyttiga uppgifter även för dem som inte passar i vården.
– Jag känner många ekologiska jordbrukare som behöver mankraft istället för maskiner, men det kostar skjortan. Poängen är att det finns en mängd arbete som behöver göras i samhället och som marknaden inte klarar av. En ”social värnpliktsarmé” skulle både skapa en känsla av gemenskap och ömsesidigt utbyte och samtidigt ge mänskliga händer till de stora omsorgsområdena, säger han.

Redan under eran med värnplikt fanns en möjlighet att göra vapenfri tjänst. Greider menar att Sverige steg för steg hade kunnat fasa ut det militära inslaget och flytta över tyngdpunkten till de civila uppgifter som skulle vara aktuella för en samhällstjänst och samtidigt behålla kontinuiteten och pliktkänslan i unga människors medvetande.
– Det borde inte behövas hot om krig för att skapa det här. Vi ser ju att behoven finns och vi följer plikter och regler varje dag i samhället, i trafiken, för att vi inser att det är bäst för alla. Samtidigt ser vi att det finns ett hot inifrån samhället idag i bristen på gemenskap och att grupper faller isär.

Hans P.A. Karlsson