Särskolan

2011-03-15

De pedagogiska utredningarna är dåligt gjorda vilket är extra allvarligt eftersom de är grunden för att bedöma om ett barn kommer att nå grundskolans kunskapsmål.  Bild: Anna Rehnberg

Antalet barn i särskolan har ökat under lång tid. Idag går drygt 12 000 barn i särskolan i Sverige, där studietakten och kunskapsmålen är lägre än i den vanliga grundskolan. Enligt Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap vid högskolan i Halmstad, går elever från särskolan ofta direkt till daglig verksamhet enligt LSS då de har svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.
– Det leder till att identitet, livsvillkor och förutsättningar tidigt påverkas för resten av livet. Det är särskilt problematiskt för de med lindriga intellektuella funktionshinder. En särskoletillhörighet innebär stora begränsningar när det gäller möjligheter till lönearbete och eftergymnasial utbildning. På lång sikt är det dessutom mycket dyrare för samhället att kategorisera människor som funktionshindrade.

En plats i särskolan kostar ofta mer och det finns därför inget ekonomiskt intresse hos en kommun att placera ett barn med lindrig utvecklingsstörning i särskola istället för i grundskolan. Men Magnus Tideman menar att det finns en intern konkurrens mellan olika kommunala enheter som kan förklara den stadiga ökningen.
– Om ett barn behöver särskilt stöd och det inte finns i grundskolan så kan en diagnos ge rätt till det stödet, men ur särskolans pengapåse istället. Vi brukar säga att diagnoser är resursdistribuerande.

Så här får det emellertid inte gå till. Särskolan är till för de elever som har en utvecklingsstörning eller hjärnskada och som inte bedöms klara grundskolans kunskapsmål. Andra ska gå i den vanliga grundskolan och få stöd där. Carin Holtz, projektledare vid Skolinspektionen, har ansvarat för granskningen av de trettio kommunerna.
– Det kan vara väldigt svårt att fastställa om ett barn har en utvecklingsstörning och vi har tittat på om det görs en kvalitativ godtagbar utredning som ligger till grund för ett beslut om att ta emot ett barn i särskolan. Vi såg att det många gånger saknas både socialt och medicinskt underlag och de pedagogiska utredningarna är dåligt gjorda vilket är extra allvarligt eftersom de är grunden för att bedöma om ett barn kommer att nå grundskolans kunskapsmål, säger hon.

Om ett barn är ett gränsfall för att tillhöra särskolans målgrupp så måste det finnas en tydlig dokumentation om vad som motiverar beslutet och det måste regelbundet följas upp och kunna omprövas. Skolinspektionen har nu begärt in komplettering i de fall där de hittat brister och kräver att kommunerna går igenom samtliga barn som går i särskolan.
– Vi såg att det sällan sker någon uppföljning. I flera utredningar har det rekommenderats från psykologens sida, men det har ändå inte gjorts. Vi är rädda för att det blir ett beslut för livet för det enskilda barnet. Vi kan inte säga om det finns barn i särskolan som inte borde vara där. Men det finns en uppenbar risk att så är fallet om utredningen inte håller en god kvalitet, säger Carin Holtz.

Alla vill naturligtvis dra åt samma håll, att det blir bäst för varje barn. Sveriges kommuner och landsting, SKL, ser granskningen som ett värdefullt kunskapsunderlag och en vägledning för hur mottagning i särskolan kan göras så bra som möjligt.
– Det är ju väldigt ansvarsfyllt att ta besluten och kommunerna vill inte hamna fel, de har höga ambitioner. När kritiken riktar sig mot alla kommuner som i sin tur har använt sig av Skolverkets allmänna råd så kan man undra om de är så svårtolkade att ingen hamnar rätt och ingen undgår kritik. Kanske skulle råden kunna vara tydligare med vad en utredning ska innehålla för att hålla måttet, säger Hanna Åkesson, utredare vid avdelningen för lärande och arbetsmarknad på SKL.

Ett exempel på förvirringen är att när Skolverket gjorde tillsyn på Gotland för några år sedan. Då fick kommunen fina omdömen, men när Skolinspektionen gjorde en granskning fick de allvarlig kritik.
– Det är bra att de granskade kommunerna kommer att gå igenom sina ärenden och rättar till utredningar där det funnits brister. Det kan också stilla oron hos de familjer som undrar över vad den allvarliga kritiken betyder för deras barn.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) tror att en förklaring till ökningen av elever i särskolan kan bero på att särskolan inte längre hör till landstinget och inte längre uppfattas som en vårdinstitution. Därmed har tröskeln sänkts för en del föräldrar som tvekat om särskolan är bra för deras barn. Men det har också under lång tid funnits farhågor om att barn som egentligen inte borde gå i särskolan, ändå går där eftersom grundskolan inte kunnat ge elever rätt stöd och rätt resurser.
– Regeringen skärper kraven på två sätt i den nya skollagen som börjar gälla 1 juli. Innan kommunen fattar beslut om att en elev bör gå i grundsärskolan måste man utreda att eleven har en utvecklingsstörning. Utredningen ska bestå av en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Dessutom får bara de elever som har en utvecklingsstörning tas emot i särskolan, eller elever som har ett betydande begåvningsmässigt hinder på grund av hjärnskada. Tidigare fick även elever med autism gå i särskolan, men de hör inte hemma där såvida de inte också har en utvecklingsstörning. Däremot behöver de särskilt stöd, men det ska de ha rätt att få inom ramen för grundskolan, säger han i ett nyhetsbrev efter Skolinspektionens rapport.

Men Magnus Tideman är inte lika övertygad.

– Det är bra att Skolinspektionen gör den här typen av granskning, men resultatet är varken nytt eller förvånande. Det är klart att utredningar av barn som tas emot i särskolan ska vara ordentliga, problemet är att Skolinspektionens huvudsakliga slutsats blir att vi ska förfina sorteringsinstrumenten. De menar att vi ska bli bättre på att utreda och sortera istället för att ifrågasätta själva systemet, säger han och fortsätter:
– Det är kanske inte möjligt att avgöra vilka barn som är utvecklingsstörda och om de kommer att klara grundskolans krav. Därför undviker kommunerna att göra den bedömningen och det är det Skolinspektionen riktar kritik mot. Det går inte att med exakthet förutsäga människor på det viset. Vi har ett system med olika skolformer där vi måste sortera barn och den sorteringen är i grunden en omöjlig uppgift. Då borde man ifrågasätta systemet, men istället försöker man finslipa metoderna för sorteringen då det alltid finns barn i gränslandet.

I sista hand är det föräldrarna som bestämmer om deras barn ska gå i särskolan eller inte. Både från Skolinspektionen och Utbildningsdepartementet menar man att de föräldrar som har barn i särskolan är nöjda, men samtidigt framkommer kritik som inte alltid lyfts fram lika snabbt.
– Föräldrarna svarar att det är tryggt och känns bra, särskolan ger ett bra omhändertagande, men de svarar också att särskolan är för skyddad och innebär för få utmaningar för deras barn. Den sociala och intellektuella stimulansen är inte tillräcklig, säger Magnus Tideman.

I sommarens nya skollag kommer särskolans roll snarare att stärkas, tvärtemot trenden i resten av västvärlden. För tio år sedan var det tal om att avskaffa särskolan i Carlbeck-kommittén, men den synen har de senare årens utbildningspolitik lyckats vända, menar Magnus Tideman.
– Alla vet att det kan vara väldigt komplicerat att fastställa en diagnos. Det är inte heller någon statisk egenskap utan människor förändras beroende på omgivningen, om de får stöd och hjälp. Det som motiverar särskolan som en bra lösning är när grundskolan fungerar dåligt, om alternativet är att sitta i ett klassrum med 35 elever med en lärare som byts ut regelmässigt. Om ett barn känner att det presterar dåligt och hamnar på efterkälken så är det förödande för dess självbild och i relation till det kan särskolan vara ett bättre alternativ. Men ju bättre grundskola man har, med bra resurser och pedagogik, desto färre kommer att behöva särskolan.

Hans P.A. Karlsson