Stigmatisering

2010-12-01

– När det blir allt större konkurrens och större klyftor så uppstår en större stigmatisering av alla avvikande grupper, säger Alain Topor.  Bild: Nordicphotos

Kampanjen Hjärnkoll ska förändra föreställningar och attityder till människor med psykisk ohälsa. Förhoppningen är att det ska bli lika accepterat att må psykiskt dåligt som att ha ont i foten. Men kortsiktiga kampanjer har visat sig hjälpa föga, menar Lars Hansson, professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid Lunds universitet.
– Det handlar om ett väldigt långsiktigt arbete som kan ta generationer. Har man väl fått etiketten att vara psykiskt sjuk så kommer också alla föreställningar om farlighet, att man är oberäknelig och ett avståndstagande från omgivningen. Självstigmatisering hos brukarna kan också leda till att man drar sig undan från människor och exempelvis inte söker jobb för man får ändå inget.

Inför starten av Hjärnkoll gjordes en undersökning för att se vad svenskar tycker och resultatet visar att många av de negativa attityder som funnits i internationella undersökningar återkommer, som att personer med psykisk ohälsa är just potentiellt farliga, oförutsägbara och våldsbenägna.
– När vi avvecklade mentalsjukhusen tänkte vi oss att situationen skulle förbättras. Om personer med psykisk ohälsa integreras i samhället så försvinner successivt de negativa attityderna. Men den förhoppningen har inte infriats.

Vi ser ungefär samma attityder nu som man såg på 50- och 60-talet, säger Lars Hansson och förklarar:
– Man vill inte ha dessa personer i sin närhet. Man vill inte ha en verksamhet eller ett gruppboende i sitt grannskap. Gärna psykiatri i samhället, men ”not in my backyard”. Väldigt många lyfter fram barnens säkerhet och i detta ligger förmodligen föreställningar om våld och farlighet. Men det är en försumbart ökad risk att en person med psykisk ohälsa är farligare än andra. Risken ökar däremot om det finns ett missbruk med i bilden.

Utvecklingen av stigmatisering av psykiskt funktionshindrade verkar följa två parallella spår. Efter att de psykiskt sjuka flyttade ut i samhället har kontaktytorna ökat, men samtidigt är det ett allt hårdare samhälle de möter. Alain Topor, docent i socialt arbete vid Stockholms universitet, ser hur de svagaste grupperna drabbas.
– När det blir allt större konkurrens och större klyftor så uppstår en större stigmatisering av alla avvikande grupper. De psykiskt funktionshindrade blir allt fattigare på grund av medvetna val från våra politiker, att försämra levnadsvillkoren för människor som inte är i produktionen. Arbetsgivare säger att de inte kan anställa någon som inte är tillräckligt produktiv.

Inte heller Alain Topor tror på tillfälliga kampanjer och han har varit med om flera tidigare.
– Om man istället satsade på en psykiatri som fanns närmare människor, som kan hjälpa till där de behöver hjälp, när de behöver hjälp, så skulle man nog åtminstone minska rädslan för psykiska problem. Att man som anhörig, granne eller hyresvärd vet vart man kan ringa om det blir problem och att man då får hjälp. Då minskar nog stigman. Men det sker inte med en kampanj som säger att de psykiskt sjuka är snälla innerst inne.

Alain Topor ser också hur avståndstagandet ökar. Det talas allt mer om de psykiskt sjukas farlighet, man återinför de vita rockarna inom psykiatrin och ökar larmsystemen. Men samtidigt ser han en positiv utveckling bland brukarna själva.
– Vi har en brukarrörelse som aldrig tidigare har funnits i den här omfattningen, som ställer upp och berättar om sina psykiska problem. Det är intressant att människor organiserar sig självständigt. Brukarna har egen kunskap som de kan lära psykiatrin. Det är en offentlighet där folk inte längre skäms, säger han.

Hans P.A. Karlsson