Vårdare eller väktare, god eller ond?

2011-05-26

LEDARE. För drygt tio år sedan, när Kerstin Svensson arbetade med sin avhandling, upptäckte hon att det inte gick att urskilja vissa handlingar som stöd och andra som kontroll i frivården. En och samma handling kunde uppfattas som än det ena än det andra. Integrationen var med andra ord så välutvecklad, att det blev en tolkningsfråga hur stöd och kontroll skulle uppfattas.

I en senare jämförelse mellan socialt arbete i socialtjänst, brottsofferjourer och frivård kunde Kerstin Svensson se hur handläggare förhöll sig till kontrollfunktionen i sin yrkesidentitet. I brottsofferjourerna ignorerade de att de också hade en kontrollfunktion, i socialtjänsten separerade de kontrollen från stödet och tillskrev organisationen de kontrollerande aspekterna medan de betraktade sig själva som stödjande. I frivården skrev de istället om kontrollfunktionen till att vara led i ett stöd. Dessa strategier, att ignorera, separera eller skriva om, var olika sätt att förhålla sig till kontrollen när handläggaren beskrev sin roll och i denna beskrivning framhävde sig själv som ”god”.

Frågan är vilken möjlighet vi socionomer inom frivården har att se oss som ”goda” i framtiden, med denna hantering av kontrollfunktionen? På sidan 29 i detta nummer kan vi läsa att det just nu görs en översyn av påföljdssystemet. Martin Grann, Kriminalvården, berättar om vad den nya påföljden villkorligt fängelse kommer att innebära för frivården om utredningsförslaget går igenom. När kortare fängelsestraff avskaffas innebär det fler i frivård. Men när antalet klienter ökar och kriminalvårdens arbetsbelastning blir större kommer det att krävas mer av frivården. Idag ser sig nog många som en extra socialtjänst, säger Martin Grann, men vi kommer att få börja med nya metoder och ny teknik som gps-övervakning och omfattande drogtester. Arbetet blir mer slimmat, strukturerat och standardiserat. Med större specialisering kommer till exempel vissa enbart att arbeta med drogtester och andra enbart med påverkansprogram.

Frivården är med andra ord i omvandling och framtiden kan medföra att kontroll och stöd polariseras på ett mycket tydligare sätt. Innebär detta att vi tvingas dela upp oss i ”goda” och ”onda” frivårdsinspektörer för att kunna hjälpa klienten öka sina möjligheter i samhället? Eller måste vi nu ompröva vår syn på frivårdsarbetet i förhållande till oss själva, varandra och helheten för att bevara bilden av oss som den goda frivårdsinspektören?

Lena Engelmark
Chefredaktör